Jag har behövt klara mig själv vädligt längre, även som barn. Fått ta ansvar för mig själv och är så jävla nöjd med att ha flyttat till en ny stad. En bra bit från min familj. Och det är ganska nice, fortfarande ensam och på egen hand. Har inga vänner egentligen, är en sån som folk bara står ut med i sammanhang. Har bara fått stå ut med det hela mitt liv.. Bara såhär det är.
Men då jag kommer från en större stad tog jag aldrig körkort, i storstäder är de ingen frihet att ha bil utan kollektivtrafiken. Men nu bor jag i en betydligt mycket mindre stad och kollektivtrafiken suger.
Har instätt att jag verkligen behöver köpa en ny madrass, men kan inte göra mig av med den gamla.. Kan inte köra den till tippen eller så, har ingen att be om hjälp hos och de flesta företag erbjuder inte bortforsling. Stade är också så liten att de inte finns några firmor som hämtar “grovsopor”. Så vad fan gör man då?!
är liksom en 160×200 så kan ju inte ta den på bussen, inte för att det går bussar till soptippen. Kan inte förvara dem egentligen till jag får löst det, och har så jävlas ont att jag behöver köpa ny madrass men kan fan inte få ihop det!
Klarar fan inte körkortsteorin så de går inte heller.
Orkar liksom inte. De är inget sort, eller jo för har fan svin ont i ryggen pga madrassen, men känns liksom att världen alltid är emot än..
